lisainkywings

Idag dog min farfar.
Han var 89 år så det var väl liksom inte speciellt oväntat så där egentligen. Har ännu inte fått reda på orsaken, men han var som sagt gammal, senil och inte speciellt pigg på slutet så kroppen kanske helt enkelt sa stopp.

Det där med att det är en konstig känsla är att nu har jag ingen far- eller morförälder i livet längre. Å andra sidan så är man ju snart mitt i livet själv så två generationer bort är gammalt, väldigt gammalt...  Minns när man gick i skolan, redan då var det nästan smått unikt att ha alla 4 far- och morföräldrarna i livet! Redan då! Jag har haft turen att ha både farmor och farfar och mormor och morfar i livet väldigt länge. Det är först nu på slutet som det gått väldigt fort. Jag tappade 3 viktiga kvinnor i mitt liv inom loppet av 2 år, och det har bitvis varit rätt tufft.

Man får trösta sig med att i princip alla - inklusive farfar nu - har fått levet ett rikt aktivt liv länge och att det gått snabbt utför på sluttampen så att säga. Ingen har behövt vara något vårdpaket i flera år och varit beroende av att bli omhändertagen av andra. Fick jag välja så tar jag utan att tveka samma alternativ.