Jag in tha svampskog... typ!

Kan ju säga att jag säääällan befinner mig i skogen utan att ha en häst i sällskap. Idag blev det ett smärre undantag dock. På vår ridtur i morse såg vi ett gäng fina kantareller som Maria missade då hon gick i närheten igår och eftersom hon inte hade någon möjlighet att ta med sig dom på hästen så planerade hon att gå tillbaka senare.

Fick en idé om att jag skulle hänga på och ta kameran med mig så kunde jag ju fota lite. Fint väder och allt och så fick man sig en lite promenad oxå.

OK - tro nu inte att det handlar om att gå flera kilometer i skogen, noop, inte jag inte. Nu pratar vi om skogen som ligger typ på andra sidan knuten av gården... nästan. ;-) Max 10 minuters promenad alltså! Det är mer på min nivå.

Lillasyster ville hänga på så jag sa att det kunde hon väl göra eftersom det inte var långt, på med stövlarna bara så går vi. Hon hoppade raskt i dom och hängde på. Tyvärr dröjde det typ 200 meter innan hon började lacka ur. Hon ville inte gå, hon skulle gå hem igen. OK så jag - du kan vända och springa hem till farmor och farfar igen om du vill, gå bara på sidan (vi tog den enkla vägen = vägen fram till skogen nämligen). Men se det skulle hon inte alls göra, inte själv. Och jag var envis och sa att jag vänder inte, då får du följa.

Hon hängde på.
typ 100 meter till innan nästa omgång kom...
-Jag vill inte vara här, jag vill hem.
- Ok fine - det går bra att vända (historien upprepar sig ang. att hon kan promenera tillbaka om hon vill)
Nix, absolut inte.... (!)

Så, vi promenrade resterande bit till skogen under protest och 50 meter från vägen och ner till kantarellerna under totalt vansinnesutbrott. Hon skulle INTE vara där i skogen - hon skulle vara HEMMA!

Daaahhhh.... ignorans.... då orkar man liksom inget mer.

Så kom vi då äntligen ner till kantarellerna och innan Maria fick plocka dom så passade jag på att fota lite. Blev inte så där vrålbra precis, men ett kort på "guldet" har jag fixat i ordning iallafall. :-)



Fast det är fasligt vad mycket barr och grässtrån mm det är i skogen som man inte alls ser när man är där. Mysko det där! ;-) Ändå rensade jag upp lite innan jag fotade. Ni ser ju hur bra det gick. ;-)

Kantarellerna fotades och plockades och då först började lillasyster återgå till normal person. Nyfikenheten tog nog överhand och hon tinade upp lite.

Vi promenerade "skogsvägen" tillbaka vilket innefattar ca 100m skogsstig och sen över lite åkrar och vips så är man hemma på baksidan av huset. ;-) Blev några fler svampar där i skogen som föll offer för kameran, men inga fler hamnade i svampkorgen. Hade nog inte blivit så himla bra i slutänden då.






Ja, fina är dom iallafall, men nån annan får gärna äta (dom som går att äta - resten kan förbli i skogen).

När svampskogen var slut styrde vi kosan mot trädgårdslanden bredvid älven och snattade en morot (Marias svärisar har land där så det var "godkänt") och en ärtskida till Frida. Mycket uppskattat och delvis därför hon tinade upp när Maria frågade om vi skulle gå och plocka en morot. ;-)




Fick nån idé om att man kanske skulle införskaffa sig några morötter efter mörkrets inbrott men jag tror jag håller på mig. Känns inte helt ok att smyga runt och palla morötter när man närmare sig 37... eller? ;-DDD  Fast jäklar vad goda dom är när man precis dragit upp dom från landet - det smakar ju M-O-R-O-T !!! Finns inte en enda morot i affären som kommer i närheten av den smaken... konstigt det där!

En gång var jag alltså i skogen två gånger... fantastiskt.

Kommentarer
Postat av: Ingrid - Inola

Härliga svampbilder säger jag som GÄRNA traskar åtskilliga kilometer i skogarna på hösten i jakt på kantareller - och det helt frivilligt :-D



Kram Ingrid

Postat av: sari

låter som om ni har haft en trevlig promenad i skogen!! S uunderbara bilder du har tagit!!

2009-08-24 @ 16:12:50
URL: http://sari-sariscards.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback