Då var vi 6 i familjen då.
Hade väl aldrig skaffat en på eget bevåg heller, men det här har varit farfars katt i flera år och nu lovade jag att försöka ta hand om den när han flyttade in på ett demensboende. Går ju tyvärr inte att ha katt där. Verkar lika tufft både för gubbe och katt att skiljas, lite sorgset faktiskt. Hoppas dock att katten kan finna sig till rätta här och komma överens med våran Torsten och svärisarnas Cissi. Det är liksom kravet.
Så, vi provar.
Nu på kvällen kom dom och han har krypit in i ett hörn i min pysselhörna och gömt sig - förstår honom! Inte lätt att komma till ett helt nytt ställe så där hux flux och utan sin älskade husse. Skönast vore om han fick aklimatisera sig i lugn och ro i sin egen takt, men nu är det ju så att vi har vår lilla Tottis här oxå, och han kommer snart in för kvällen och gissningvis så kommer kvällen bestå av lite kattfight innan dom *HOPPAS JAG* är överens och vet var dom har varandra.
Japp - kussen - det är Zeke som har kommit hem till oss. Ska försöka ta hand om honom efter bästa förmåga så sänd en tanke till honom och tala om att han får det bra! ;-)
Nån som vet hur lång tid en katt behöver ha på sig innan dom begriper att dom bor i det här huset? Tänker på hur lång tid han måste vara inne... vill ju kunna släppa ut honom så fort det bara går för hans egen skull. :-) Katter ska inte behöva vara inne tycker jag - inte om dom bor på landet.
TILLÄGG 21.30: Nu har Torsten kommit in och katterna har sett varandra, fräst och lekt "diskborste" med svansen åt varandra. Torsten fegade ur och sprang iväg men kunde sedan inte stilla sin nyfikenhet utan kröp sakta tillbaka till pysselhörnet där Zeke håller till. ;-) Tänkte dom skulle få vara i fred lite så jag ser dom inte just nu, och hör dom inte heller - vilket jag antar är positivt.....
Ååååh..... Jag storgråter! Ögonen svämmar över! Min lilla Zeke... älskar Gud vad jag saknar honom! Hoppas verkligen att det funkar att ha honom hos er. Jag har haft mardrömmar om att han ska bli tvungen att bli avlivad den dagen morfar inte kan ha honom kvar mer... Mamma sa det någon gång, att det var lixom enda alternativet... :( Hoppas hoppas!! Håller alla tummar hårt!
Så morfar har äntligen fått komma på boende... känns som att det var på tiden, måste ha varit ensamt för honom i stugan... Jag hade ingen aning, har ju bett mamma fara åt helvete för några månader sen, så henne får jag ju inte veta nåt av mer.
Hade jag kunnat, så hade jag gärna tagit hand om Zeke igen, men nu har han ju varit utekatt, så det skulle vara riktigt elakt att stoppa in honom i en lägenhet igen. Mina katter får ju bara gå ut på den nätinklädda balkongen, eftersom det är vägar och bilar överallt här.
Jag tror det är bra om han får vara inne kanske ett par veckor, så du ser att det funkar med de andra katterna ordentligt, och så han fattar att han bor där, med andra fyrbentingar runt sig... Men, ingen aning om hur länge det behövs? Jag hade nog kört på minst två veckor iaf... ?
Kram, kussen